Lämnar staden, bekvämligheter, sambo och katter för en sak. Jag måste bada! På riktigt...simma, strunta i baddräkt, ta morgondopp före och efter frukost...ja, egentligen jämt. Åkte ut till landet på pappas födelsedag. Och nu är jag här några dagar. Det gick bra med promenaderna i stan, med caféerna, olika ställen att sola på eller cykla på, men inget är som att knappt veta om man är ute eller inne. Som här. Att ligga på någon häll och bli lite lagom varm för ett ....vad tror ni? ;-)...bad...och att sen kunna göra det också. Bada alltså. Och värmen i vattnet gör att det är möjligt att simma också. Det gick inte riktigt på vår egentliga semester här. Och att sitta inne och blogga medan små snälla vindpustar sveper in och fläktar pannan....nå inte just pannan då, eftersom jag har så lång lugg just nu..att samtidigt se vattnet och rosenbuskarna i ögonvrån. Det är rätt OK. Och att veta att precis när jag vill kan jag bada igen. Hmmm..Apropå det. Om man skulle ta och bada ? Är ni med ? =)

 

PS Och jag har varit rätt maniskt intresserad av det här badandet sista tiden, men nu när det är fullbordat, kan jag nog bli en vanlig människa igen. Förmodligen. Om jag inte blir ett russin först....DS

 

En skog försvann, en sjö, en råtta och ....

 

 ...en kan lika gärna spela  dö...

 

 

 

 

 

här inne är man inte mycket värd, ointressant och obehövd....

 

 

Och hissen den far upp och ner, fast man varken hör eller ser

och man vet ingenting om vem som åker eller går....

 

 

 

med en innerdörr som sugs in eller ut...

 

 

 Hoppas vi kommer upp till slut....

 

Ja, vi hamna på rätt väning till min stora förvåning! =)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så var det då dags igen att städa, städa, njuta, njuta, se och smaka alla bär som kanske mognat, äta frukost på altan på morgonen, att frysa i blåsten men inte gå in. Aldrig gå in. Tids nog gäller innnesittandets filosofi. Nej, min semester är ju inte slut. Jag fortsätter min fria tid flera veckor till på lärares vis. Men vi hade bara bokat 4 veckor och sen kommer nästa släkting. De har hund och vårt hus är det enda djurhuset, eftersom släkten i övrigt är mer eller mindre allergisk mot pälsdjur. Men huvudsaken är att det funkar. Att vi kan komma dit alls med våra katter. Efter 4 veckor har det dessutom börjat växa mossa och tallbarr mellan tårna och hö på huvudet. Jo, för att när man bor i ett hus vid skogens slut ser man inte slutet på mossan och om man badar varje dag i bräckt saltvatten bli håret mer som hö eller tagel i värsta fall...när vattnet inte är tillräckligt varmt för att tvätta håret i.

Ja....en ganska kall men ändå fin period var det. Och det var mycket sol och mycket inte sol...dvs växlande molnighet. Inga stora skandaler bland släktingar som kom och for...alla var snälla och glada och katterna skadade sig inte som förra året. Jag fick borelia (som ju botas med penicillin) och ett oräkneligt antal fler fästingbett som jag hoppas var ofarliga. Men allt det där är historia nu. Mina föräldrar har blivit ett år äldre vilket märks mer än någonsin (89 och snart 96). Båda lite yra och hade därför stavar att gå ut och promenera med varje dag. Lite förvirrade kunde en och annan vara också, fast vem är inte det? Men det var ändå som att de piggade på sig under veckorns gång. Det är nog inte så dumt när något yngre människor kommer och friskar upp deras egentligen mycket goda minnen från förr. Det är väl kanske bara vi barn som nog kan tycka att det är trötttsamt ibland, men tur då att det finns reservpratare att ta av...som tycker att det är jätteintressant att lyssna till....Ja, de är ju historia alldeles i sig själva...Och min tanke är att de inte ska försvinna från jordens yta, någonsin...fast tids nog så måste de nog det, som alla vi andra dödliga....

 

Och igår var det slutligen ett, tu, tre...dags att pallra sig hem igen till den hiss som repareras och inte blir klar förrän på fredag. Och tankarna gick till en rivningskåk, väl uppe vid vår dörr. Mycket för katterna att nosa på. Fast det var ju inte skogen. Mer ett skrotupplag...inga möss och blommor och fåglar. Och inga fjärilar..

Det gällar att köpa lätt mat som man inte blir tung av för vi som bor 6 trappor upp får ett sjå att gå. Men jag känner redan att det är nervägen som är värst för knäna. Uppvägen blir ju bara ett gratis motionspass. Kanske skulle skaffa en fallskärm ? Fast när vi skulle ta upp den nödvändigaste packningen efter 4 veckor på landet fick jag gå 4 gånger i den smala spiraltrappan, då kändes det inte bara som ett motionspass utan 10. Tur att det då finns dusch med varmt och kallt vatten som inte är bräckt. Och efter tre schamponeringar började håret kännas lite mindre som tagel, eller hö. Det närmade sig snarare gräsets kvalité. Blir nog bra i nästa tvätt...eller nästnästa! =)

 

 

Tre års bloggande!

 

Så åren går....! Ingen förstår hur det går till

så är vi vips ett kliv framåt i tiden som aldrig står still

 

Mellan Himmel och helvete, kan man säga

att vi har rört oss fast vi ändå har suttit på plats alldeles intill

vår elektrifierade världsomspännade cyberklenod.

 

 

Här på en snurrande jord skrev jag för tre år sen

min första blogg

om sommaren

 

 

alls icke världfsörbättrande men ändå inte så dum

och medan jag irl rör mig en tum

 

 

 

 

flyger jag i cybern ett oräkneligt antal mil

till närmsta cybriot i en svindlade fart och i en egen skön fil,

 

 

fast den kan kännas skum.

 

Måtte jag inte bara vara en bubbla som spricker.....?!

 

 

Vem vet ? Kanske bäst att jag i lagom tid sticker,

innan nån annan gör det.

men om ni inte finner att det stör, det

här bloggandet i tid och otid,

så ses vi kanske om ett år igen,

om nån vill fortsätta vara en vän,

så till dess önskar jag er "peace", eller om ni så vill, "frid"! ...ein bischen...

;-)

 

 

Ha det! =)

 

 

 

 

Nu har hon gjort det igen.....ja, och i samarbete med Nadal, då. Typ..Läs Här! 

I semestertider ska man koppla av. Och det har gått ganska bra, men innan man får koppla av får man lov att uträtta vissa ärenden, hjälpa sina föräldrar och fara med dem och sig själv in till stan och tillbaka på födelsedagskalas till syskonbarn och samtidigt få vissa ärenden uträttade. Apotek, hämta ut nytt batteri till dator, köpa present och köra genom ett Stockholm som har tagit semester på biltunnelsfronten. Ganska oframkomligt med andra ord. Liksom i det egna huset, där hisssen ska bytas ut och vi måste gå sex trappor upp. Vilken tur att ha semester under större delen av reparationstiden! Ett trevligt kalas i andra ändan av stan och så ut igen! Och sitter uppe på natten och ser viken färgas i klädsam morgonrodnad. Då är det inte synd om en.....!