Tid

 

Återigen strömmar musiken "kors och tvärs igenom tråden", som Tage Danielsson skulle ha sjungit. Och redan då var det obegripligt hur det gick till....och då som nu tror vi att det är "elektroniskt". Jag är inte för fildelning men jag är för att dela med mig av musik här på mitt space, som känns minst sagt halvt utan musikförstärkning. Nu verkar min fildelningssida vara snäll nog att låta mig komma intill mina filer igen, som jag har lagrade där uppe i något kosmiskt moln. Och därmed kan jag länka till denna himmelska körmusik av Rachmaninov. Detta är nr 6 av 15 stycken som enligt den ryskortodoxa kyrkotraditionen skulle börja sjungas på kvällen och fortsätta hela natten till morgonmässan. Och där skulle alltid sitta en kör och sjunga hymner dag och natt. Särskilt vid högtider skulle det sjungas. Rösten är enligt dem himmelsk, till skillnad från alla andra instrument, så ja...vad ska man säga ? Bara att nynna med, eller hur ?

 

För mig som är uppvuxen i en körsångarfamilj känns det ju helt normalt att sjunga i kör, men för det flesta kanske det verkar tillgjort eller svårbegripligt eller till och med tråkigt och fult.

Ja, jag förstår alla er samtidigt som min kropp och själ inte gör det..för när jag hör musik som denna "Bogoróditse Dévo....", av Rachmaninov är det som om musiken faktiskt strömmar genom hela kroppen och kanske till och med vibrerar en aning. Och vad kan man tro ?

 

Jo, det är nog faktiskt elektroniskt ! =)

 

Och nu är det körrep i Yoville ...alla kan sjunga....i  "The dot Robot & Plinguin singers"

Häng med vetja. Eftersom min fildelningssida inte vill eller får dela med sig längre måste vi helt enkelt låta oss låta själva.

Med eller utan frack..;-)

 

Join and enjoy !

 

 

Själv går jag på körrep in real world för snart blir det konsert. Rachmaninov, here I come!

 

Men så blev inte rummen så tomma till slut.

 

 

Några födelsedagstårtor bland vänner och vi var så nära, så nära "där" utan egentligen vara det.

 

 

Det är vad jag kallar space! ;-)

 

 

 

Andlöst, tanklöst springer vi runt med tomma blickar

vi ler och vi nickar

fast vi inget ser och inget hör.

Ändlöst springar vi runt och gör

det någon säger till oss, i Yoville

och utan kontakt och utan prickar över å, ä, ö,

håller vi ändå vakt

på andras poäng och kollar vilken säng

vår granne har

och där kan han ligga och dö

utan att vi märkt någonting

för vi har gått att köpa bling,

Vi säger:

Tack och Adjö,

"Come back tomorrow, or our friendship will weaken"

och ingen kan känna stanken från liken

ens "nar vi har haft slaktkalas",

...så går drömmarna i kras när bullarna i fabriksugnen brinner...

ingen hinner med sitt riktiga liv....

man har fullt sjå med att vara interaktiv

och som i ett skimmer närmar vi oss varandras avatar,

skickar en kyss och undrar vad som blev kvar

emellan oss i de tomma rum

som fylls av ett glimmer,

det som vill likna kärlek

blir mest en lek som gör en lite dum

ett viljelöst får

som går dit alla andra går.....

 

Dit vi gick...detta var del 2.

Hur det gick sen får vi kanske se

i del 3 ?

 

 

 

 

 

Vart tredje, vartannat år...närhelst det passar, kommer frågeställningen rullande in över mig som en jättevåg och jag publicerar nedanstående text. Kan inte alltid tänka klart själv utan får låta andra fylla i svaren. Men kanske bäst att inte tänka så mycket på saken, som någon klok medbloggare en gång i världen sa. Mn kan ju komma på att det egentligen aldrig blev något stort av en. Fast det visste jag ju redan.

 

Ändå har ett ganska stort lugn infunnit sig i jobb och i övrigt. Utom möjligen i min fiktiva värld bland spel och nöjen på nätet. Men när sidan tillfälligt ligger nere hittar jag en tom tid att fylla med ord och tankar. Egna ord och tankar ! Inte bara: "Come back tomorrow or our friendship will weaken", etc....men det är klart...man (dvs jag) har fått ett nytt vokubulär på kuppen. ;-)  Och jag har också fått ett desto större behov att friska upp mitt gamla !

Därför mina vänner, en prolog till det som eventuellt komma ska.

Håll till godo!:

 

 

PROLOG:

Vart går vi nu ?

Vad gör vi med våra liv tillsammans ?

Det finns ännu tid att va still

och när vi vill  kan vi känna kraften i tystnaden i det täta rummet emellan oss

som är kärleken.

 

Var är vi nu ?

Vad vill vi med våra liv tillsammans ?

Vi kan ännu höra sånger i våra bröst

och när vi vill kan vi höja vår röst

i tystnaden

i det varma rummet emellan oss

som är kärleken.

 

Vad har vi nu ?

Vad har vi gjort med våra liv tillsammans ?

Det finns tid att tänka om

Det finns kraft att göra nytt

Att ge liv åt tystnaden

i det tomma rummet emellan oss

som kan fyllas med kärleken

 

För kärleken är en evig kraft

i rörelse emellan dig och mig

i brusande stillhet 

Ett dånande hav i ständig rörelse

mot ett evigt mål  -  att aldrig va still...

 

(text: Millroll)

 

 

Fortsätter dansa fast i mindre cirklar, i en inre rörelse förnimbar bara i min egen föreställning. Osynligt för de seende men kännbart för de närvarande....

Äh, det blev flummigt....! ;-)

Men tror i alla fall att det rör på sig i någon riktning...har inte fastnat i könsrollsmönster eller andra mönster heller, fastän det ibland känns som om det går trögt, och ibland går det till och med bakåt. För mig alltså...för resten av världen går det kanske framåt medan jag står still...."alltså tänker jag"...

 

Minns min ljuva ungdom när jag stod och dansade till Chain of fools framför vardagsrumsspegeln. Fast i smeten redan då ?

 

 

Efter en timmes plitande i bloggen försvann all text när jag skulle lägga in bilder !!!

 

 

Så vad händer sedan ?

 

 

Det är jobbet som hägrar....?

 

 

En segeltur senare blickar jag in mot....

 

 

...den mörka skogen...?

 

Solen lyser in genom fönstret fast prognosen säger regn. Krassen som har flyttat hem från altan in till stan står där solbelyst i eftermiddagsljuset. Jag har fått ett  betydligt bättre schema i höst än förra året. Jag får möjlighet att ha lite musik och rytmik med den stora nya 6-årsgruppen som ska börja på det andra fritidshemmet, vilket gör att jag tycker att jag gör något som jag är bra på, och en gång i månaden får jag sluta riktigt tidigt på fredagen efter att ha öppnat fritids.

Jag brukar inte gnälla för att jag ogillar gnäll från andra, men den här våren har jag ju upptäckt att gnäll faktiskt lönar sig! Ve och fasa! =0

Och att höra mig själv gnälla har bara gjort mig ledsen och ännu gnälligare, eftersom jag trodde att jag hade gnällt förgäves, men så...genom ett trollslag ställer arbetskamrater upp från höger och vänster och mitt schema känns helt utståeligt.

 

 

Vad ska jag nu gnälla över ?

Det kanske inte behövs längre. Jag kan kanske återgå till att vara mitt gamla vanliga snusförnuftiga jag ? ;-) 

 

Inte längre tid för nöjen, vila, sol och bad. Ej heller umgänge på ett opretentiöst sätt med de närmaste på tomten på landet. Inte tid för sommarlekar vid datorn. Nu blir det allvar. De stora högar av bilder som jag har laddat ner på datorn...vem orkar se dem om inte ens jag orkar. Men jo...jag orkar, fast jag orkar inte välja ut och ladda upp för allmänt beskådande.  Men tid till det...ska jag ta mig det, eller ska jag ta mig tid till något nytt som jag vill ska ske bakom nästa krök ?

Titta bakåt eller framåt ?

 

Tid är ingenting.

 

Nej, det är sant...men ändå finns den om man använder den rätt, och till det man behöver den till. Om man inte gör det, försvinner tiden *poff*.

Jag vet att allt har ett slut och mitt i varje slut tittar en ny början ut. Vilkt innebär ?

 

När jag en gång i tidernas begynnelse skaffade min första dator, var det för att göra och spela in egen och andras musik, med hjälp av den. Ja, så blev det också efter ett tag..men första året gick ut på att sätta sig in i och förstå diverse musikprogram och sen hade jag glömt bort vilken himla musik jag ville göra. Nå...det blev ju ett och annat gjort fast inte riktigt så bra som jag hade tänkt mig....och sen tog ju bloggandet överhanden helt eller delvis, och sen facebook, flickr, och det senaste nu i somras var ett interaktivt spel vid namn "farmtown". Väldigt skojigt i och för sig, men DET tar tid....Är det verkligen det som är mitt liv ? Att hoppa från den ena skojigare tuvan till den andra ?

Tillåt mig tvivla...fast ändå tycks det mig så. Med den skillnaden att jag inte lämnar någon tuva utan ihärdigt försöker fortsätta med alla på en gång.  Och socialt har det varit likadant. Har försökt odla kontakter var jag än befinner mig, men är inte så helt bra på att odla mitt eget ego. Så så blir det....fastnar mitt i smeten och har svårt att gå vidare. Förlorar mig bland omständigheterna kring mina släktingar och vänner och fastnar i webben bland cybervännerna.

 

Och nästa steg blir .... ?

Sluta odla på farmtown ?

Sluta ladda upp på flickr ?

 

Börjat ladda upp mig själv, har jag ju redan gjort under den långa sköna sommaren....

Nu ska jag bara komma på vad jag vill odla i min egen lilla livs levande trädgård, typ.

Och det, min vänner, kan ta tid...lång tid....vilket det redan har gjort fram till dags dato.

 

Hoppas att ni har haft tid att läsa detta. Annars får ni väl å andra sidan mer tid över till er själva! ;-)